Sofielunds Krukmakeri

I västra delen av Bettna socken, utmed riksväg 52 strax nedanför Björkvikskorset vid den gamla Gulfmacken låg Sofielunds Krukmakeri. Det var ett litet familjeföretag som verkade fr. 1872 – 1933.

Det var kakelugnsmakaren och krukmakaren Johan Eriksson som lät bygga Sofielund, dit han flyttade 1872 med sin familj , 3 döttrar och 2 söner. Till hushållet hörde också dräng, piga och krukmakaregesäller. Platsen fick namnet Sofielund, efter hustrun Sofia, och dit hörde ett tunnland jord där man odlade potatis och vinterfoder till häst och kor. Första femtio åren arrenderades marken, för 18 kronor om året, av Claes Larsson Stora Dämbol.

Sonen Carl, som varit anställd hos kakelugnsmakare Nordlund i Eskilstuna under några år, fick 1891 köpa företaget för 500 kronor samt ett årligt underhåll till föräldrarna så länge dom levde. Bror Eriksson, son till Carl, började som lärling i krukmakeriet men såg ingen framtid i den verksamheten. Därför lades krukmakeriet ned 1933 och lagret av krukor såldes ut. Bror blev därefter verksam i åkeribranschen. Tillverkningen av kakelugnar pågick fram till sekelskiftet. Några ugnar som fanns i lager har dock satts upp en bit in på 1900 -talet.

På gårdsplanen framför verkstaden fanns en lerkran som drogs av en hästvandring. Det var första behandlingen av leran, som måste vara absolut ren när den såsmåningom kom på drejarens skiva. Leran hämtades från Dämbols marker vid närbelägna Nyköpingsån samt från Trolleboda gärde på Broby.

Verkstaden var en gammal timmerbyggnad som tidigare stått intill Tegnefors i Björkviks socken innan den flyttades till Sofielund. I verkstaden fanns arbetsbänkarna med tre drejskivor placerade vid fönster så att drejarna kunde utnyttja dagsljuset i möjligaste mån. En låg bred kakelugn s.k. torkugn fanns också som eldades på vintern för att få varmt i arbetslokalen, men även för att lergodset, placerat på bräda i den s.k. desen = tre våningar takbjälkar, skulle torka innan det sattes i brännugnen.

Bränningen av lergodset skedde i en 3 meter lång och 2,5 meter bred ugn i en vinkelbyggnad med anslutning till verkstaden. I andra ändan var själva eldstaden och vedboden. En bränning tog c:a 50 timmar. Bränningen var en komplicerad process som krävde lång yrkeserfarenhet. Därför var mäster själv ansvarig för den delen, ibland med lite ”hjälp” av granngubbarna fram på nattkröken. Det måste ju eldas 2 dygn i sträck.

Förutom mäster själv arbetade 3-5 gesäller som bodde in en kammare vid Sofielund. De kallades resande eftersom de oftast stannade i ett eller två år innan de gav sig iväg till nästa arbetsplats. Ett undantag var Johan Gerhard Grönqvist som stannade i 30 år.

Första tiden tillverkades allehanda hushållsföremål, talrikar, fat, muggar, syltburkar, syltkrukor, stora deg- o mjölkfat m.m. samt även en del prydnadsföremål. Men när porslinet började bli överkomligt ville ingen äta på lertalrik. Den delen upphörde och sista åren tillverkades mest blomkrukor.

Försäljning till traktens befolkning skedde från boden vid Sofielund. Herrgårdarnas trädgårdsmästare var dock de stora kunderna. På grund av olaga handel måste man ha Landshövdingeämbetets tillstånd att sälja varor utanför sin hemort. Marknadsresor till Katrineholm och Stensjö var vanliga. Vanligen med häst och vagn men ibland också med järnväg från Bettna till Nyköping och Oxelösund. Även lanthandlarna och bosättningsaffärerna sålde alster från Sofielund.

Tillfälligheter har gjort att en stor del av verksamheten vid Sofielunds Krukmakeri finns bevarad. Bror Eriksson, sonson till grundaren, behövde vid krigsutbrottet i Europa 1939-40 drivmedel till sina lastbilar, brännugnen revs men verkstaden blev orörd och utrymmet fylldes med gengasved. Efter kriget fick man bensin o diesel igen och verkstadsbyggnaden med interiör stod orörd tills grundarens barnbarns barnbarn Rose-Marie Dietrichson (Eriksson) blev nyfiken på sitt ursprung. På hennes initativ har verksamheten dokumenterats och finns nu bevarat på Sörmlands Museum i Nyköping. En verkstadsmodul finns att beskåda hos Katrineholm-Stora Malms hembyggdsmuseum vid Stora Djulö i Katrineholm. Mer om Sofielunds Krukmakeri finns att läsa i Sörmlandsbyggdens årsbok 1989.

Hans Ericsson