Historien om Macken vid Sofielund
Bror Ericsson, son till kakelugnsmakaren och krukmakaren Carl Johan Eriksson, arbetade till en början i sin fars krukmakeri vid Sofielund, men då intresset för motorcyklar och bilar så småningom tog överhand, köpte han en personbil och fick år 1926 länsstyrelsens tillstånd att bedriva yrkesmässig automobiltrafik för personbefordran.
Några år senare, då han även fått tillstånd att bedriva yrkesmässig lastbilstrafik, föddes tanken på att det nog inte skulle vara så dumt med en egen bensinmack.
I samarbete med AB NAFTA SYNDIKAT uppfördes den första macken vid Sofielund, någon gång 1929 – 1931. Den bestod av ett stort plåtskåp från Ljungmans Verkstäder i Malmö, som hette FATOS. Det innehöll två stycken bensinfat om vardera 195 liter, som anslöts till en handpump och två stycken femliterskärl, och därmed kunde man via en slang leverera fem liter i taget direkt i bilens tank.
Nafta övertogs 1937 av amerikanska GULF. Ljungmans tillverkade nu en hög och smal, mycket vacker mack, som hette VICI. Nu kunde man, fortfarande för hand, pumpa upp tjugofem liter bensin i en glasbehållare i mackens övre del, för att sedan tanka från fem till tjugofem liter och sedan pumpa på nytt från en numera nedgrävd tank som fyllts av en tankbil från Svenska GULF i Norrköping.
När elektriciteten kom till trakten på 1940 talet blev det ny mack igen, en Ljungmans STAR 45. Äntligen slapp man pumpa för hand! Gulf byggde 1959 om anläggningen. Nu blev det tre stycken Ljungmans STAR 76- mackar, två för bensin och en för diesel, samt även en kioskbyggnad för oljor och tillbehör. En stor GULF-skylt och flaggstång sattes också upp. Mycket fint!
År 1973 övertog Brors företag, som nu hette B.J.Ericsson & Söner Åkeri AB, anläggningen från GULF och Bror Ericsson fick diplom för ”Gott samarbete sedan 1937″.
Jag som berättar om macken vid Sofielund är en av Brors tre söner. Jag minns hur stolt jag var som liten, när jag 
lyckades pumpa upp hela tjugofem liter i den fina bensinmacken. Mamma Anna skötte försäljningen , eftersom far oftast var ute på olika körningar. Det fanns ingen elektricitet i bygden vid den tiden, så man hade fotogenlampor i hus och hem, och därför sålde man också lysfotogen. Men även då skedde en viss utveckling. Det kom fler och fler bilar och många små motorcyklar, som kallades ” lättviktare”, till macken.
Lättviktarna och en del bilar kördes på oljeblandad bensin. Därför fanns en blandarkanna, som rymde femton liter och som drevs för hand. Under den s.k. Beredskapstiden, hösten 1939 till långt in på 1940 -talet, var det ransonering på det mesta, även på drivmedel, såsom olja och bensin. Kunderna fick lämna kuponger för det antal liter som de köpte. Dessa kuponger måste sedan redovisas, för att bensinbolaget skulle kunna leverera drivmedel på nytt. Bensinen blev fri igen efter krigsåren. Nya fina bilar kom och kunderna började kräva ”service”, vilket betydde att man skulle titta på oljenivån i motorn, putsa vindruta och strålkastare, kolla lufttryck i däcken, m.m.
Minnena från macktiden är många. Ett exempel är en kund på femti-talet, som hade en ny svart Husqvarna 125 cc, en motorcykel som han var väldigt 
rädd om. Han kom iklädd skinnhuva, handskar och vindtygsrock med en svart rand på ryggen. När han tankat och betalat tog han på sig handskarna och startade, men han körde inte iväg. Efter en stund tog han av sig en handske och kände på motorn. Jag såg väl lite undrande ut, och då förklarade han att det stod i instruktionsboken att man skulle varmköra innan man åkte iväg. Den svarta randen på ryggen då? Jo,det stod även att man måste smörja kedjan regelbundet!
En annan kund blandade Gulf- och Essobensin, då gick hans bil bäst. En äldre gentleman sa alltid: ”Har du tömt slangen?” När jag förklarade att det inte gick att tömma slangen på de nya mackarna , sa han: ”Töm den i alla fall!” och då gjorde man det.”Vart dä rätt dä här?” sa han alltid när han fick växelpengar tillbaka, och då fick man räkna om en gång till.
Priset på bensin i första macken vid Sofielund var 20 öre litern. När vi tog över macken från Gulf 1973 var priset omkring 1 krona litern. År 1979 hade priset stigit till 1 krona och 98 öre litern, nästan dubbelt upp på bara sex år. Var skulle det sluta?
Försäljningen till allmänheten upphörde 1988 (I Gulfs regi 1973)
Anläggningen började se lite sliten ut och något måste göras. Skulle det köpas nya pumpar eller skulle de gamla rustas upp? Nostalgin segrade! År 1999 renoverade vi de gamla 50-talsmackarna, lackerade dem i originalfärger och målade kiosken i samma ljusblå färg, som den hade när den byggdes. Den gamla GULF-skylten, som togs ned 1973, kom nu fram, polerades fin och blev uppsatt igen.
Allmänheten har återvänt, men inte för att köpa bensin, utan nu för att fotografera sin nya eller gamla veteranbil i femtitalsmiljö. Åtskilliga bilder har tagits, några av de stora motortidningarna, men även i privata sammanhang. Den gamla macken har t.ex. förevigats med ett brudpar, med en pop-grupp för en bild till skivomslag, med en fotomodell för damkläder, m.m.
En solig lördagsförmiddag i somras samlades ett tjugotal stora och fina, välputsade 50- och 60- talsbilar, med en massa härliga stojande ungdomar vid macken. Då var det jag som fick några fina bilder, plus en stor plastpåse tomburkar. Macken vid Sofielund är fortfarande i bruk, men bara för det egna företaget, som nu drivs av Brors sonsöner. Priset på bensin är nu ca 12 kronor litern.
Hans Ericsson
Ett axplock av länkar till sidor om vår Gulfmack:
http://www.93oktan.com/?sida=dambol
http://www.zlattes.com/dambol.html
http://modernisma.blogspot.com/2007/01/ett-vykort-frn-hasse-i-dmbol.html